Även om mycket har hänt på 40 år. Vi har fått internet, insett att solskyddsfaktor är bättre än sololja, samt förstått att hockeyfrilla egentligen aldrig varit snyggt. Även om många beslutsfattare kommit att inse skejtare bara är ett gäng glada lirare med mycket inspiration och frihetssökande, så är det inte alltid man menar det. Vissa ser fortfarande street-skejtare som ”arbetslösa vandaler utan framtid”. Men det är givetvis inget man längre säger högt.
Möjligheter finns runt dig
För oss som skejtar så vet vi givetvis att detta inte har en dugg sanning i sig. Vi älskar att leta nya möjligheter i vår omgivning. Vi drivs av frihetssökandet, håller oss aktiva och utmanar ständigt oss själva med nya målsättningar. En ny backe/spot är en ny upplevelse eftersom ingen plats är den andra lik.
Vissa dagar vill du omgärdas av vacker omgivning när du dansar runt på brädan eller bara kickar och cruisar till solen går ner. Andra dagar är du helt ute efter perfekta kurvtagningar med lite lätt drift. Som skejtare så är det omgivningen som skapar möjligheterna. För den som är streetskejtare är det civilisationen och det människan skapat genom arkitektur som skapar möjligheterna. Den som är mest kreativ hittar flest möjligheter. Framförallt så tar möjligheterna aldrig slut.
Video inspiration
Vi dök på en intressant videoartikel som diskuterar hur arkitekter designar offentliga platser för liv och rörelse, men helst utan skejtare (i många fall outtalat)… Genom anti-skate regler och speciell utformning försöker de hitta en design som är tilltalande för alla… utom skejtare.
Vi kan runda av med ett tydligt konstaterande… fler arkitekter borde alltså börja skejta! Enda sättet att få dem att mjukna i sin syn på denna ohyra. Umgås med din fobi.
Artikeln är uppfångad från Urban Times.